Neuropsykoanalys

Under sina första 20 yrkesverksamma år var läkaren Freud en neurovetenskaplig forskare och neurolog. Hans intention var att kartlägga det mänskliga medvetandets struktur och funktion och givetvis insåg han att detta var intimt förknippat med den mänskliga hjärnans struktur och funktion. Han såg separationen mellan psykoanalysen och neurovetenskapen som ett pragmatiskt beslut, p.g.a dåtidens begränsade forskningsmetoder, när det kom till att studera hjärnan och nervsystemet.

Idag har vi mycket mer avancerade metoder för att studera medvetandets dynamiska natur och identifiera den neurala organisation som utgör den substruktur som kallas det omedvetna.

Det finns givetvis fortfarande begränsningar i dagens metoder och vi har lång väg att gå innan vi kan säga att vi förstår hur medvetandet arbetar och hur psykisk ohälsa uppstår och bör behandlas. Enligt min mening behöver vi förhålla oss ödmjuka inför denna stora uppgift och inse att alla våra förklaringsmodeller är provisoriska. 

Jag kan bara konstatera att hjärnan är en subjektiv, förnimmande varelse, kapabel att erfara sig själv, med känslor, med vilja och med en spontan känsla av handlingskraft, såväl som ett verkligt objekt, kapabel att varsebli den yttre verkligheten med sina fem sinnen.

Det är även min övertygelse att man behöver fokusera både på positiva affekter, instinkter och begär såväl som s.k. negativa för att kunna hitta en framkomlig väg i livets villervalla.

Källa: Mark Solms och Oliver Turnbull